Bf+10
Jag tror att de här dagarna man går över tiden är för att man ska bli så jävla less och trött att man glömmer rädslan för förlossningen. När det väl är dags sen är man så jävla förbannad att ungen kommer ut på ren ilska och frustration.
Det tror jag.
Historien om saffransbullen.
Köpte en påse gifflar med smak av saffran häromdagen och när jag dukade fram den till fikan tittade gubben förvånat på mig och sa:
(Alltså, hade jag trott att han hade en annan hade ju inte det här varit lika kul. Nu har vi bara för mycket tid tillsammans som leder till en gemensam humor..)
- Har du köpt de här? Jag trodde inte att du tyckte om saffran?
- Vadå? Jag älskar ju saffran!
- Jaha, då är det väl mitt ligg då som inte äter saffran.
- Ja, så måste det vara. Men jag skulle vara glad om du höll isär oss i fortsättningen.
Sen går det en dag och vi ska bjuda lillasyster och hennes pojkvän på fika.
- Meli, vill du ha en saffransgiffel?
- Nej tack, jag är inte så förtjust i saffran.
- Så det är DU som är Eriks ligg?! Hahahahaha!
Sen fick jag så klart förklara hela händelseförloppet för henne. Men där ser man, sanningen kommer alltid fram!
(Alltså, hade jag trott att han hade en annan hade ju inte det här varit lika kul. Nu har vi bara för mycket tid tillsammans som leder till en gemensam humor..)
Känner du något än?
NEJ!
Packade bb-väskan i fredags, på bf. Ska bara komplettera med mobilladdare, surfplatta, plånbok (id-handling) och mat till gubben. Känns som det är sånt vi får lägga ner när det är dags att åka. Om det någonsin blir dags att åka.. Jag vet att jag gnäller och klagar, jag ska vara glad att vi sitter här och väntar. Njuta av att vi har ett spratteldjur i magen som kommer ut om max två veckor. Och det gör jag, vi! Vi är överlyckliga och något annat rör sig inte i huvudet. Hur ska det gå? Hur ser hon ut? Blir det en flicka som de sa? När får vi använda vagnen första gången? Men ändå, det är svårt när jag har svårt att andas när hon sätter igång att sprattla som värst - för att inte prata om hur ont det gör när sparkarna är som starkast, rakt ut i magen. Jag får sova sittandes för jag blir yr i huvudet om jag ligger ner, är smidig som ett kylskåp och uppblåst och vattenfylld i händer, fötter och ansiktet ser ut som en basketboll.
Filmmys igårkväll. Väntar och vilar.
Ingenting. Noll. Inte det minsta.
Två dagar över tiden och jag tror inte knyttet vill komma ut till oss. Visar redan från början vem som bestämmer.
Packade bb-väskan i fredags, på bf. Ska bara komplettera med mobilladdare, surfplatta, plånbok (id-handling) och mat till gubben. Känns som det är sånt vi får lägga ner när det är dags att åka. Om det någonsin blir dags att åka.. Jag vet att jag gnäller och klagar, jag ska vara glad att vi sitter här och väntar. Njuta av att vi har ett spratteldjur i magen som kommer ut om max två veckor. Och det gör jag, vi! Vi är överlyckliga och något annat rör sig inte i huvudet. Hur ska det gå? Hur ser hon ut? Blir det en flicka som de sa? När får vi använda vagnen första gången? Men ändå, det är svårt när jag har svårt att andas när hon sätter igång att sprattla som värst - för att inte prata om hur ont det gör när sparkarna är som starkast, rakt ut i magen. Jag får sova sittandes för jag blir yr i huvudet om jag ligger ner, är smidig som ett kylskåp och uppblåst och vattenfylld i händer, fötter och ansiktet ser ut som en basketboll.
Filmmys igårkväll. Väntar och vilar.