Känner du något än?

NEJ! 
Ingenting. Noll. Inte det minsta.

Två dagar över tiden och jag tror inte knyttet vill komma ut till oss. Visar redan från början vem som bestämmer.


Packade bb-väskan i fredags, på bf. Ska bara komplettera med mobilladdare, surfplatta, plånbok (id-handling) och mat till gubben. Känns som det är sånt vi får lägga ner när det är dags att åka. Om det någonsin blir dags att åka.. Jag vet att jag gnäller och klagar, jag ska vara glad att vi sitter här och väntar. Njuta av att vi har ett spratteldjur i magen som kommer ut om max två veckor. Och det gör jag, vi! Vi är överlyckliga och något annat rör sig inte i huvudet. Hur ska det gå? Hur ser hon ut? Blir det en flicka som de sa? När får vi använda vagnen första gången? Men ändå, det är svårt när jag har svårt att andas när hon sätter igång att sprattla som värst - för att inte prata om hur ont det gör när sparkarna är som starkast, rakt ut i magen. Jag får sova sittandes för jag blir yr i huvudet om jag ligger ner, är smidig som ett kylskåp och uppblåst och vattenfylld i händer, fötter och ansiktet ser ut som en basketboll.


Filmmys igårkväll. Väntar och vilar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback