being me

jag var ett dygn utan internet och det var riktigt skönt. jag kunde inte slaviskt följa alla nyhetsuppdateringar, jag kunde tänka på annat en stund. det första jag gjorde när jag kom hem var att uppdatera mig, men det var skönt att ha haft en paus innan. ta in det nya. det känns fortfarande overkligt trots att jag har läst blogginlägg från personer som var på plats. jag tycker att det känns som en skräckfilm, men mina känslor är inget i jämförelse med de berörda.