being me

jag älskar kläder och skor. på riktigt, älskar. det är min svaghet. jag skulle kunna plocka bort maten bara för att kunna lägga mer pengar på det. jag får hang-ups på något speciellt och sen kan jag inte släppa det innan jag hittar det. och det är inte i stora drag som en svart tröja. nej, jag vet exakt vilken modell och vilken svart. jag ger mig inte innan jag hittar det. när jag shoppar tänker jag alltid ut minst tre olika sätt att bära plagget (ja, om det inte är en spontanshopping av en minimal lbd till en utekväll..). tänker vilka byxor, vilka kjolar och vilken kofta som skulle göra tröjan rättvisa. vilka skor som bäst skulle knyta ihop säcken. sen ser jag mig själv i de här kläderna. och jag kan inte släppa det. skitsamma att min bild och verkligheten inte alltid ser likadan ut, jag måste bli överbevisad. när jag har tråkigt river jag ut garderoben och testar olika sammansättningar. provar olika skor, passar både converse och klackar? hur förändras helhetsintrycket om jag byter jacka? vissa kombinationer kommer aldrig bli jag, oavsett hur många bilder jag har av det i mitt huvud. som den där grå kavajen jag haft i två år och lappen fortfarande sitter kvar och hånskrattar åt mig. det kan vara axelvaddarna som gör det. funderar på att klippa bort dem, det kan ju inte bli värre liksom.
jag tror jag haft den här besattheten länge. jag älskade att klä upp mig när jag var liten. älskade att leka småstjärnorna eller kändis för då fick man klä upp sig. testa nya kombinationer och testa alla kläder. det roligaste med att leka med barbie var att välja kläder till henne. de sista åren jag hade kvar mina barbiedockor kunde jag sitta i timmar och bara byta om på dem! jag hatade när någon hann före och tog den stora, militärgröna jackan. jag blev skitsur!

hang-ups just nu: silverbyxor, svarta pumps, slitna t-shirts. och mer glitter. benvit skjorta/blus i halvgenomskinligt tyg. bruna skärp. silverskor och ett par i leopard. eller två i leopard, ett par platta och kilklackar.