being me

För du gör världens bästa gräddsås och köttgryta. Bästa kaffet. Du är hemma. För alltid. Hemma hos dig dukar borden av sig själva. Det är perfekt!

Du klampar och stampar som ingen annan. Jag har såå många gånger från hjärtat hoppats på att det är till något av de andra rummen du ska slita upp dörren och morra. För hjälp så skrämmande du kan vara! Och herregud vad skit du fått ta från mig. Det där med att viska i kudden har aldrig varit min grej..

Du är perfektionist. Pedant. Säg inget annat. Det finns märken efter dina saker och flyttas de en millimeter kan det locka fram, ja.. ett morr. Man försöker memorera exakt var saken stod, i vilken vinkel. Eller så jävlas man lite och säger inte att mjölkglaset vippade och torkade in på din nystrukna duk. Retas lite och säger att gardinerna faktiskt är fina. Sen är det dags att packa och gå hem. Snabbt.

Gång på gång har du tröstat mer än skrapade knän.
Du har alltid sagt "jag går över lik för mina barn. jag gör allt för dem". Det tvekar jag inte på. Inte för en sekund. Och vi gör det för dig, mamma. DU har gjort oss till dem vi är. Lite skadade, visst. Men vi är starka människor. Det har du gett oss.

När många skulle gett upp, lagt sig ner och sett sig besegrade fann du styrka att ta våra händer. Med dig som trygghet höll vi oss flytande. Vi blev starka. Oövervinnliga. Tillsammans. Vi mot världen.

Älskade mamma. Grattis på födelsedagen!

Du förtjänar inget annat än det bästa. Du är min trygghet. Den jag vet att jag alltid kan falla tillbaka på. Gång på gång.