våld löser tydligen inte allt. men det känns fan så mycket bättre!
aaargh!
är så arg att jag kokar. jag hatar hatar hatar tekniska apparater! satt i flera timmar igår för att leta upp recensioner jag skulle ha med till skolan idag. hittade tre bra och skulle skriva ut dem nu på morgonen. drar fram skrivaren och ska sätta i nya papper - det går inte. får en svag minnesbild av att det kan vara pappersstopp sedan sist jag använde helvetet. jo, så var det visst. läsa hur man ska lösa det lilla problemet. ah, öppna en lucka på baksidan! eller hur! den satt som berg så jag stack in handen från ett annat håll och drog för kung och fosterland. fick ut halva pappret, och blev svart och röd på hela handen. vänder upp och ner på helvetesmaskinen och sliter verkligen i luckan. och jo, efter lite knak så lossnar den. sliter ut pappret, och blir lite mer svart. sen, in med de nya papprena. trodde jag. nej, då bråkar den fortfarande. här har mitt tålamod försvunnit för läääänge sedan. knyter näven, bang bang bang! på skrivaren. tar i allt vad jag har och pressar verkligen in den där som papprena ligger i. klick! den sitter fast! nu är det bara att skriva ut tre papper, vad mer kan gå fel? går och sminkar mig men reagerar på att inget händer, går tillbaka till köket. slut på bläck! men vad i &/¤%#&/#! konstigt då! allt bläck sitter ju på mina händer!
nu funderar jag på att skita i skolan. bara för att. eller kasta skrivaren ner från balkongen. men nej, kan inte skolka första skoldagen och har ju i alla fall mina färgglada händer som bevis på slagsmålet/kriget och det måste vara en godkänd anledning att jag inte fick med recensionerna.
nu har jag fått skriva av mig lite, trycka lite hårdare än vanligt på tangenterna. kan nog bli människa igen.