tre av tre.
hur? HUR? hur i helvete kan det vara möjligt?
tre gånger har jag gått på utflykt med den här skolan [två gånger för sådär tre år sedan, en gång idag] och alla tre gånger har jag sprungit på en ormjävel! mami har varit i den där skogen en gång i veckan i hur många år som helst, aldrig sett ett endaste äckel-helvete. jag däremot som gör allt jag kan för att hålla mig undan skogen så fort solen är framme och temperaturen är över nollan, jag springer på dem så fort jag tar ett steg in i skogen. och när jag har barn med mig. bra, visst. jag kan inte springa och skrika i panik. inte sätta mig ner och gråta. jag kan bara rysa och hyperventilera inom mig. men kom igen, tre av tre!?
nästa vecka ska vi till omberg. ligger det en boa däruppe och väntar på att få sätta tänderna i mig?
när jag ändå är igång. sist jag hade punktering lyckades de pajja mina växlar. nu funkar ettan och trean. trean går inte att ta sig fram på. ettan gör att man får trampa som om man hade sonic-ben.