being me

det bara svartnade för ögonen på väg hem. jag såg att det blev grönt sen åkte jag. ingen tanke på något annat. det kunde gått illa. men bilen hann stanna. jag gick av cykeln. det kändes på riktigt som om huvudet skulle explodera. som att jag kunde plocka bort en bit av bakhuvudet, det skar och bultade på samma gång. hem till mami och lägga sig på soffan. sen låg jag där. med blixtar i huvudet och grumliga ögon. flyttade mig till en säng och vaknade till nybryggt kaffe. avancerat. idag är det bättre. lite seg i huvudet och när jag inte går på ipren börjar det bulta igen. lite stel i nacken. som att det var en ståltråd mellan bakhuvud och nacke. den går att böja, men den är seg.