being me

okej. jag är 14 igen. var på bio igår. new moon. edward cullen.
jag hade hört både bra och dåligt om filmen. nu tror jag dock att de som sagt något negativt gått in i fel biosalong. jag kan komma på en negativ sak, edward var typ inte med något alls i mitten av filmen. och jag började tveka på om jacob kanske skulle vara bättre. men, sen såg jag slutet. jag kommer aldrig mer att tveka. jag började nästan lipa. jag som aldrig någonsin gråtit till en film.
"..and then forever."
åååh.

jag funderar nu på riktigt på att bli vampyr.
ja, jag kan tänka mig att ha en glittrande kropp.
blod kan inte smaka så illa.? jag ska nog vänja mig vid det med. aldrig mer järnbrist.
blek? jo, men det har jag ju klarat i 22 år nu så några till..
kyla? bor ju redan i svinkalla-och-regniga-tio-av-tolv-månader-sverige så var är skillnaden?
odödlighet? alltså, ingår cullens så jomenvisst! tackarochbockar.