being me

det är läskigt när en person kan se rakt igenom dig. borrar in sina ögon i dina, ser hur tungan svartnar för varje liten vit lögn och leendet som följer. hur du känner dig så liten, men samtidigt så stark. det behöver man ibland. få rensa bland tankarna, sätta ord på dem. men mest av allt - uttala dem högt. mest för sig själv. inse att saker som i huvudet är självklara i bokstäver och ord faktiskt mest är trassliga och suddiga.
som inte dömer. som förstår ibland, oftast det mesta. men inte allt. men nickar ändå. skrattar när det passar. frågar när det är oklart.
 
som kan fika lika länge som jag. lyssna på samma musik. fuldansa till den där musiken som man borde skämmas över att man fortfarande lyssnar på, så många år senare. som bara behöver dela en blick eller doft för att tänka samma tanke. minnas samma sak. samma personer. samma händelser.
♥