being me

Jag vet. varför?
Jag bygger upp något som inte finns.
Som växer och äter upp mig. Inifrån.
Det börjar med hjärnan. Den slutar fungera. Allt är dött.
Det fungerar inte.
Samma tankar produceras hela tiden. Oavsett vad.
Sen magen. Jag kan känna hur det växer.
Hur det rör sig och tar allt större plats.
Tillslut är det allt som finns där.
Upp mot luftrören. Det får ett allt starkare grepp och kramar åt.
Hjärnan producerar igen. Och luften tar slut.
Jag fungerar inte.

Allt som sker förstoras. Allt jag känner förstoras.
Jag ser sånt som kanske inte finns.
Men för mig är det verkligt. Verklighet.