being me

Pappa.

blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Var ska jag börja? Det finns så mycket att säga men så lite ord att säga det med.. Saknaden är större än någonsin. Och värst utav allt är att jag känner att jag svikit dig. Jag har förändrats, kanske inte alltid till det bättre. Och jag gör många saker jag inte är stolt över och saker jag vet att du inte skulle vara stolt över.. pappa, förlåt.

98.03.23 - 9år. Det känns som en evighet sedan jag såg dig, kramade dig, hörde din röst.. hörde dina sista ord.. Jag minns dem än, men jag har glömt din röst.. Jag lovade mig själv att det aldrig skulle hända, men det har det. Den röst som var så klar i mitt huvud för några år sedan är borta. Nu finns bara en suddig bild av ditt ansikte som uttalar orden.. Men även ditt ansikte den där sista stunden i bilen innan du lämnade av oss är suddig. Det jag minns är det välmående ansiktet, pappas ansikte.

Det finns så många frågor. Men jag vet att det inte finns några svar.. Jag har frågat mig själv alla frågor hundra gånger om, men det finns inga svar och inga förklaringar. Jag vet inte om vi skulle må bättre om vi hade svaren.. Förlåt att vi inte såg något. It's all so clear now..

Jag kommer aldrig att glömma den morgon mamma berättade.. hur säger man till någon att pappa är borta? Att efter idag kan ni inte längre åka dit. I söndags lekte ni och bakade chokladbollar, igår bestämde han sig - och nu finns han inte mer. Jag undrar när jag insåg att du var borta, att helgerna hos pappa var slut, dina skämt var tysta allt ditt är mitt, men det som är mitt ger du fan i. Var det så du tänkte? Det som var ditt var ditt, varför?
Du var inte där när jag konfirmerades, du fick inte se mig dansa bal i min vackra klänning. Du missade min glädje på studenten, du har inte hört om allt jag varit med om. Visste du att jag har skaffat ett jobb? Eller, finns du alltid där? Pappa var du där? Såg du mig? Snälla, lova att du följer med mig när jag flyttar. Jag behöver dig, jag tror inte jag klarar det ensam. Kommer du att vara där den dag du blir morfar? Eller om jag gifter mig? Dessa tankar gör saknaden så mycket större. It gets harder each day.

Pappa, jag älskar dig. Glöm aldrig det. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag har inte alltid varit rättvis, förlåt. Men det är så lätt.. Lova att du finns här för mig, för alltid. Jag behöver dig!

I love you.
// alexandra x

until we meet again

Alexandra,du får aldrig glömma att han finns där.aldrig aldrig aldrig.Vilken väg du än går.Dont you ever forget that

alexandra alexandra, du sätter verkligen ord på vad vi känner. sitter och gråter som aldrig förr, allt blir så klart för en när man inser att det finns fler som tänker som en själv. vad gjorde vi för fel eller vad gjorde vi överhuvudtaget? jag längtar tills jag är med pappa igen men jag älskar även dagarna jag har kvar med er, slits mellan vart jag vill va. älskar dig, glöm inte det iaf. kramar

Mysan!Det handlar om att förlåta...sig själv!Hur kan en som då var 11 år svika sin pappa?En händelse i livet som ingen kunde styra över.Alla har vi alltid ett val.En annan människas val ska inte forma en annan människas liv.Framtiden blir inte till av en slump,utan är ett resultat av de val och beslut du tar idag.Pappa är med dig NU mer än nånsinn och han vill ditt bästa och att du ska vara lycklig.Lev i nuet och släpp det gamla.Pappa är i det ljusaste rummet i ditt hjärta..ta med honom på din resa och lyssna till vad han säger till dig.Han har aldrig sett dig så vacker som när du dansade bal!Öppna ditt hjärta och du hittar honom där.Han vill att du förlåter och går vidare.Det han inte kunde göra för dig när han var här,gör han tusenfallt för dig/er idag!Du behöver bara be om hjälp så finns han där men du måste lita på att det är så.Vad har du att förlora??Du har allt att vinna,mosters gull :o) och den ända som har förväntningar på dig är du själv.Sök lyckan på DITT sätt.Du är älskad hur du än är av andra.Nu ska du bara älska dig själv oxå...precis som du är!Jag grät inte på 9 årsdagen..Jag log när jag tänkte på Peter och hans sätt att vara.Att tänka på honom och minnas gör mig glad idag.Vem vill bli ihågkommen förevigt i sorg?Minns honom som han var...inte för vad han gjorde.Älskar dig A och jag tror på dig!Det är vi många som gör..Gör det du oxå.Puss och kram!U know where 2 find me.

Gud så fint skrivet. Hört mycket fint om din pappa <3 Han är inte glömd i Mattias ögon det vill jag lova dig!

Mitt Älskade Barnbarn! Han finns alltid med Dig, kommer alltid att finnas med Dig, och Du har ingenting att be om förlåtelse för. Och sedan så vet Du ju att jag finns till - efter bästa förmåga - för både Dig och de Dina. Kram