Never make any promises.
Sitter här med en kopp vaniljte och kardemumma skorpor, funderar lite över mitt liv och hur jag lever det. Kommer som vanligt inte fram till mycket vettigt förutom att jag ska sluta lova en massa saker, främst till mig själv för jag håller det aldrig sen ändå. Lovar jag någon annan har jag inte samvete att svika, men när det gäller löften till mig slutar det alltid med en besvikelse. Jag vet inte varför men jag kan bara inte göra som jag lovat mig själv. Och detta trots att jag vet att besvikelsen och föraktet för mig själv bara växer för varje gång, men jag rår inte för det. Jag kan bara inte..
Har på senaste tiden avgett så många löften att jag tappat räkningen, flera gånger om. Och antalet gånger jag släppt det och låtit det gå förbi mig är oräkneliga. Besvikelsen likaså..
Varför fungerar jag så här när jag vet hur det blir? Det blir knappast bättre, inte på långa vägar. Men jag antar att detta är jag, med all besvikelse och självförakt. Det är svårt att ändra den jag är, och så länge jag inte sviker någon annan får jag väl vara nöjd.. Men det skulle vara skönt att någon endaste gång..
love
me x
[please]
Gummzan..du behöver inte känna dig ensam emd att svika d man lovar sig själv..ja lovar mig själv massa saker men har inte hållt nått i princip.det är jobbigt men ja tror att det e så vi alla fungerar d e så enkelt att bryta ett löfte man har till sig själv.men mot andra är det lite värre.därför får man låtsats om att man har lovat mamma att göra just den saken eller liknande..hm vet inte om d ja säger gör dig lite klokare men förmodligen blir du bara ännu mer förvirrad av mitt trams..Vill säga bara säga dej gumman du e underbar och betyder hur mycket som helst för mig..Du lyser upp mitt liv något enormt. skulle vara en mycket sämre människa utan dej vid min sida. är super glad att ja fått äran att lära känna dig!Love you..pusss
du kan väl maila mig så ska jag kolla upp vad den kostar ikväll